Skip to Content

Resa med förhinder

Även en inställd resa är en resa, som Ulf Lundell skulle kunna ha sagt. Jag hade tänkt mig en reportageresa till Jönköping men Coronapandemin sätter stopp för mina planer och jag tröstar mig med vetskapen att det ibland är bättre att stanna hemma. Tänk bara på Jönköpingskonstnären John Bauers hemska öde.

November är en fruktansvärd månad. Grådis, regn, piskande vindar och ett mörker som tycks oändligt. När dessutom privatlivet krånglar så kan situationen bli desperat. Lyckligtvis har jag ett spännande yrke och under en och samma vecka provar jag både på att åka rallybil och hålla i en kungspyton. Perfekta upplevelser om man vill skingra tankarna. Det är så hisnande att man helt sonika glömmer bort såväl november som depressioner.
Nästa projekt är att åka på reportagerunda till Jönköping, Sveriges eget Jerusalem. Kan det bli bättre?
Tågbiljetterna är bokade, men så slår vår trogne följeslagare Coronapandemin till igen med full kraft. ”STANNA HEMMA, STÄLL IN”, lyder uppmaningen. Jag sjunker uppgivet ner i fåtöljen och suckar avgrundsdjupt.

Jag tröstar mig med tanken att det ibland faktiskt är tryggare att stanna hemma. Den berömda konstnären och illustratören John Bauer från just Jönköping är ett slående exempel.
Han levde tillsammans med konstnären Ester Ellqvist, ett äktenskap präglat av både passion och mörkaste svartsjuka. Relationen såg ut att haverera men i ett sista försök att rädda äktenskapet bestämde sig paret för att hösten 1918 lämna Jönköping och flytta till Stockholm.
Först var tanken att ta tåget, men så inträffade den katastrofala järnvägsolyckan i Getå i Norrköpings kommun den 1 oktober. Minst 42 personer förolyckades. ”Vi åker inte med tåget, det är för opålitligt. Vi åker med Pelle”, fastslog Ester Ellqvist. Med Pelle menade hon ångaren Per Brahe, som trafikerade sträckan Jönköping till Stockholm en gång i veckan.

Sagt och gjort. John Bauer och Ester Ellqvist samt deras treåriga son Putte gick ombord på Per Brahe den 19 november 1918. Ute på Vättern började det dock blåsa upp till storm. Lasten på undre däck, bestående av bland annat järnspisar, plogbillar och symaskiner från Husqvarna, var inte tillräckligt fastsurrade. När vågorna gick allt högre fick det ödesdigra konsekvenser.
Strax utanför Hästholmen förliste ångaren Per Brahe och gick till bottnen. 16 besättningsmän och 8 passagerare omkom, bland dessa John Bauer, Ester Ellqvist och Putte. Vättern hade krävt sin tribut.

Många frågor inställer sig efter en tragedi. Så även i detta fall. Var flytten till Stockholm nödvändig? Var måhända John Bauer och Ester Ellqvists äktenskap ändå dödsdömt? Eller hade de gått en ny vår till mötes i huvudstaden? Om inte tågolyckan i Getå inträffat, hade de då valt tåget och därmed kommit fram helskinnade? Vem slarvade med lasten på Per Brahe? Och hade de överhuvudtaget gått ombord om de känt till den annalkande stormen?
Nåväl, spekulationer är förvisso ett underhållande tidsfördriv men inget som man i längden blir lycklig på.
Min resa till Jönköping är inställd och jag sitter alltjämt nedsjunken i min fåtölj.
Ska jag resa mig upp eller stanna kvar i tryggheten? Till sist bestämmer jag mig för att lämna fåtöljen och ta en promenad ute i novembermörkret. Kanske jag får syn på någon av John Bauers tomtar och troll?

DAVID FÄRDIGH