Skip to Content

Berättarbegåvning i flera skepnader

Konsten att dra en skröna och kunna trollbinda en publik är en användbar talang. Det gäller förstås för författare och underhållare men också visionära företagare. Särskilt övertygande blir det när de som drar skrönan själva tror på den. Då kan det sluta både med utmärkelser och konkurs.

Nyligen var jag på föreningen Ord i Kronobergs Författarscen, en inspirerande tillställning där författare står på scenen och berättar om sina verk. Den här kvällen framträdde bland annat Katarina von Bredow, mästaren på barn- och ungdomsböcker, och Växjöbon Edgar Weibull som berättade gåtor och skrönor från Klintaskogarna i mörkaste Småland. Men den kanske allra främsta utövaren av berättarkonst träffade jag på krogen sent på kvällen. För där vid bardisken stod han åter igen, min gamle ungdomskamrat som bländat folk med det ena grandiosa företagsprojektet efter det andra. Ibland störtdyker han och drar med sig ilskna passagerare som följd. Men på något sätt lyckas han alltid landa på fötter. Och så står han åter igen vid bardisken och drar en ny underhållande historia. Alltid blir jag lika motvilligt imponerad, men lyckligtvis investerar jag aldrig en krona.

En annan vän var skrothandlare och ringde alltid med stor entusiasm och gav mig sanslöst generösa erbjudanden. Det kunde handla om att låna ut 30 000 kronor så att min vän kunde köpa ett skrottlager i Motala, Mora, Nynäshamn, Vadstena, Östhammar, Västervik eller Vetlanda. Pengarna skulle betalas tillbaka inom en vecka med en rejäl ränta. De 30 000 jag lånat ut skulle då ha blivit 50 000. Tala om dunderinvestering. ”Låna mig pengarna David. Vi får inte missa chansen. Det här är ett bombsäkert köp. Bästa erbjudandet på flera år!” Jag lånade aldrig ut några pengar men fick en intressant inblick i skrotbranschen och bjöds på många underhållande samtal. Min vän var en sann entertainer och historieberättare. Han är numera bortgången och jag saknar honom.

En annan visionär fast i något större format smyckade sitt företagsbygge med så mycket förföriskt ljus att han blev utsedd till ”Årets Företagare”. Hans presentationer var magnifika urladdningar av personliga anekdoter, humoristiska svängningar, smattrande siffror och kurvor som alltid pekade uppåt. Varje gång jag lyssnade på honom tänkte jag – det här är typen som antingen når toppen eller som kraschar rätt in i väggen. Det kan antingen bli Ingvar Kamprad eller Refaat El-Sayed. Innerst inne visste jag att allt pekade på det sistnämnda men
samtidigt kände jag en önskan om att berättelsen om den perfekta företagsresan skulle besannas. Historien var så underhållande, medryckande och livsfylld. Och det viktigaste, företagaren längst framme på podiet trodde själv på vartenda ord han sade. Men så kom dagen då allt sprack. Vinster blev till gigantiska förluster, manin blev till depression, hedersutmärkelsen blev till konkurs och företagaren blev galen på riktigt.

Ibland kan berättarkonst vara dödlig. En person i Växjö påstod för några år sedan att han led av en obotlig sjukdom som inom kort skulle ända hans liv. Förtvivlade vänner och kollegor köpte presenter och tog sorgfyllda farväl. Men mannen dog inte. Han levde vidare.
Ett mirakel? Eller var alltihop en lögn? Mannen kunde glädja sig åt livet men många besvikna vänner tog avstånd från honom. Han kunde därför något förvånat konstatera – ”Livet blev aldrig detsamma efter döden.”

DAVID FÄRDIGH

SVAMPTUR

Tillsammans med svampentusiasten och kocken Jonathan Rozenberg erbjuder Naturskyddsföreningen Tingsryd en exkursion i skogarna kring Väckelsång.

Vi samlas kl. 10 lördag 2/10 vid Ica i Väckelsång. Jonathan säger några ord om dagens upplägg, om sig själv och om traktens svampar. Tillsammans promenerar vi sedan en dryg kilometer. Där delar vi upp oss i par eller smågrupper cirka en timme, för att sedan återsamlas igen för att fika och försöka arta de exemplar vi hittat. Runt lunch rundar vi av vår gemensamma tur. Medtag egen fikakorg, liten kniv och korg att plocka i. Och såklart, kläder efter väder och skor som klarar väta.

För medlemmar är turen gratis. Anmäl dig genom att mejla tingsryd@naturskyddsforeningen.se. Icke-medlemmar swishar 50 kr. till Jonathan på 0762 831931 och märker ”svamptur”. Maxantal: 25 pers. Först till kvarn gäller. 

OBS! Jonathan är inte utbildad mykolog, men han har sedan många år ett stort intresse för svamp. Under sin tid som kock på Spelkollektivet slogs han av artrikedomen i de småländska skogarna. Nu kommer han tillbaka till Väckelsång för att plocka svamp – och dela med sig av sin kunskap.

Spännande möten med rutinerade och debuterande konstnärer

I helgen var det äntligen dags för Tingsryds konst- och hembygdsrunda igen efter fjolårets Coronauppehåll. Vi begav sig till Kvarnamåla och Väckelsång. Här träffade vi såväl rutinerade skulptören Oliver Weerasinghe som femåriga debutanten Felicia Permo.



Solen lyste och inspirationen spirade i lördags på vår konstnärliga odyssé i norra delen av Tingsryds kommun. Vi inledde vår runda i Hyllesbol och besökte skulptören Oliver Weerasinghe. Han tillhör de verkliga veteranerna på Konstrundan.
– Jag var med på den första rundan för över 40 år sedan. Då var vi cirka tio medlemmar i Konstföreningen. Sedan dess har vi blivit mångdubbelt fler.
Oliver har bland annat gjort Vilhelm Moberg-bysten vid Utvandrarnas Hus i Växjö. Den ska snart få celebert sällskap i form av Max von Sydow som spelade Karl Oskar i Jan Troells klassiska filmatisering av Utvandrarna.
– Max von Sydow var verkligen en fin och god människa. Skulpturen är klar och ska avtäckas i samband med att den nya migrationsutställningen öppnar på Utvandrarnas Hus.
I sin ateljé delade Oliver utställningsutrymme med sitt barnbarn Smilla Weerasinghe från Limhamn som är utbildad på SARA, Swedish Academy of Realist Art.
– Det här är andra gången som vi ställer ut tillsammans.
Smilla tecknar bland annat med kol och krita. Favoritmotivet är kroppen.
– Jag fascineras mycket av människokroppar.



Nästa anhalt blev Kvarnamåla, där vi besökte akvarellisten Fredrik Permo. Hans favoritmotiv är naturlandskap, gärna i höst- och vinterskrud. På senare tid har det även blivit en hel del bilar.

– Jag var på Kyrkö mosse utanför Ryd i somras och blev förtjust i motiven med alla skrotbilar som står i skogen och sakta bryts ned.
När Fredrik målar får han emellanåt sällskap av femåriga dottern Felicia, som hade en egen separat utställning på Konstrundan.
– Jag har valt ut mina bästa målningar och hängt upp dom på dörren!



I Kvarnamåla gjorde vi även en visit hos Agneta Norell som deltagit i Konstrundan sedan 2008. Hennes målningar har mitt i realismen ofta något drömskt och magiskt över sig.
Motiven är blandade och sträcker sig exempelvis från ansiktsporträtt och byggnader till livligt dansande balleronor.
– På senare tid har jag även gjort en serie tavlor med religiösa motiv, bland annat med änglar, Jesus på åsnan och Maria med Jesusbarnet.



Efter Kvarnamåla blev nästa destination Väckelsång, där vi på Fiskestadsvägen tittade in hos Carolina Nilsson i hennes 1820-talshus som tidigare använts till såväl skollokal som Filadelfiakyrka. I Carolinas målningar är kvinnliga kroppar och ansikten i fokus. Motiven uttrycker starka känslor.
– Det är en hel del nedstämdhet och depression. Känslor som gör sig bra i konst.
På en av tavlorna känner vi igen popikonen Lady Gaga.
– Jag gillar hennes ansikte, särskilt ögonen.
Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Jag hoppas att Coronapandemin äntligen tar slut så att jag kan komma igång och ha utställningar igen. Min dröm är att få ställa ut i Stockholm, och på längre sikt Japan.



På Väckelsångs Hembygdsgård träffade vi Daniel Hellgren som utomhus visade upp sina robusta plåt- och smidesarbete. Inomhus visade Växjöparet Sune och Elisabeth Danielsson upp sina träföremål, vilket omfattade allt från väggklockor till smycken.
– Vi använder alla möjliga träslag, exempelvis ask, alm till björk. Ett av de mer ovanliga är rönnsumak som ger en väldigt fin ådring.



Vi avslutade vår konstresa på Galleri Styragården, där vännerna Jenny B Wiberg och Görel Korner hade vernissage på sin nya gemensamma utställning. Jenny blandar figurativ och abstrakt konst med samma intuitiva känsla.
Görels målningar präglas av intensiva färger och på motiven finner man såväl lantliga idyller som känsloutbrott. Och så brukar hon skicka med en liten text på baksidan av målningarna.
– Det förstärker budskapen i målningarna. Här har jag skrivit, ”Släpp taget, dina vingar bär dig!”



OBS!

Läs hela reportaget i Växjöbladet/Kronobergaren fredag 10 september.

DAVID FÄRDIGH

På scenen till varje pris

Det är något speciellt med att stå på scen. Att ens våga gå upp och möta publiken kräver ett starkt psyke men belöningen i form av applåder och kärlek är underbar och kan bli beroendeframkallande. Vissa artister rent av både lever och dör på scenen.

I somras läste jag om Hjalmar Bergmans klassiker Clownen Jac, en tragikomisk roman som på djupet skärskådar konstnärskapets belöningar och uppoffringar. Mötet med publiken innebär i clownens fall ömsom kärlek och ömsom skräck. Han fruktar publiken men behöver och suktar efter deras applåder. För det behovet är han beredd att sätta sitt eget välbefinnande på spel. Kusligt men fascinerande. Med dessa funderingar kring artistskapets säregna villkor beger jag mig bort till Allsången i Linnéparken och träffar där på en nutida clown/artist.
Bakom scenen sitter nämligen Sean Banan, placerad i rullstol och med gipsat ben. ”Jag har inte halkat på något bananskal”, förtydligar han och berättar istället att han åkt elscooter och mitt under färden instinkt försökt rätta till kepsen som i vinddraget hamnat snett. ”Det ska man inte göra samtidigt som man åker elscooter”, konstaterar Sean Banan med ett sammanbitet leende. Pang i backen och en bruten fot och tre brutna revben blev facit. Men
inte tänker han ställa in några konserter. The show must go on! ”Jag har väntat och mått dåligt under hela pandemin. Jag måste få träffa publiken. Jag behöver få deras kärlek och bekräftelse”, berättar han. Och vad är kroppsliga skavanker mot att få bli hyllad av publikmassorna. Mot applåderna är man beredd att göra mycket. Det kan jag för övrigt själv intyga. Ge mig lite beröm så fortsätter jag att skriva krönikor i 50 år till.

Sean Banan är inte ensam om att vara beredd att uthärda smärta på scen. 2004 vred Lasse Kronér av vadmuskeln på en scen i Östersund men valde envist att fortsätta sin julturné i rullstol. Det mest klassiska nutida exemplet är annars Dave Grohl i amerikanska hårdrocksbandet Foo Fighters som övertänd och adrenalinstinn trillade av scenkanten på Nya Ullevi 2015. Han bröt benet, fördes till akuten men återvände sedan till scenen med gipsad fot och förmodligen med en rejäl dos morfin i kroppen. Den svenska läkaren Johan Sampson satt på scenen och höll Daves fot i rätt läge medan konserten fortgick till publikens ohejdade jubel. I Göteborg blev bandet därefter känd som FOOT FIGHTERS.

Vissa artister är bredd att köra sin show rätt in i döden. Någon som bokstavligen gjorde det var den brittiska magikern och komikern Tommy Cooper, känd för att alltid uppträda med en röd fez på huvudet. Den 15 april 1984 var Tommy Cooper med i en direktsänd show i brittisk tv när han drabbades av en massiv hjärtinfarkt. Han kollapsade på scenen och vaknade aldrig mer. Årtal av rökning, alkoholmissbruk och ständigt turnerande tog till sist ut sin rätt.
Showbusiness kräver sin tribut. Tommy dog på sin post och förärades med spaltkilometer av kärleksfyllda hyllningar efteråt. Om han levt hade han varit lycklig.

DAVID FÄRDIGH

Angelica hyllades för sin OS- insats

”Nådde finalen, tredje gången gillt”

I tisdags kväll hyllades stavhopperskan Angelica Bengtsson i Linnéparken för sin OS-insats där hon gick till final.

– Det var tredje gången gillt. Nu har jag varit i final både i EM, VM och OS.

Angelica, som är uppväxt i Boaryd utanför Väckelsång, har fått rutin på stora mästerskap.
Stavhopperskan har medverkat i OS såväl i London som Rio de Janeiro, men då inte nått finalen. Det lyckades hon dock med under Tokyo-OS i somras.
– Jag är nöjd med prestationen. Det var svåra och kaotiska förhållanden i kvaltävlingen
med regnoväder.
Hur kändes det att ta sig till final?
– Skönt. Det var tredje gången gillt! Nu har jag varit i final både i EM, VM och OS.

I OS-finalen blev det en 13:e plats, långtifrån medaljstriden men ändå en imponerande insats.
I tisdags kväll blev hon tillsammans med Daniel Ståhl, Simon Pettersson, Anton Dahlberg och Fanny Roos firade av Växjöpubliken i Linnéparken.
– Härlig stämning, konstaterade Angelica.
Har det blivit något firande hemma i Boaryd?
– Nej, men min mamma har en flaska skumpa som väntar på mig.

DAVID FÄRDIGH

Prenumerera på innehåll