Skip to Content

När Hellman var kung i Mongoliet

Jakob Hellman har som bekant bara gjort en enda skiva, men det är å andra sidan inte vilket
album som helst. Den skivsuccén tog honom faktiskt ända till Mongoliet på 90-talet. Det var
då en gigantisk handmålad bild av Hellman hängde på en av huvudstaden Ulan Bators största
husfasader.

I somras hade jag förmånen att få träffa Jakob Hellman, en av Sveriges mest
legendomspunna artister. I år är det 30 år sedan han släppte skivan ”och stora havet”. Det är
visserligen den enda skiva han släppt men vilken SKIVA! Den brukar vanligtvis hamna i topp
när landets musikkritiker rankar de bästa svenska popalbumen någonsin. Med låtar som ”Vara
vänner”, ”Hon har ett sätt” och ”Vackert väder” förförde han en hel popgeneration, belönades
med Grammisar och hyllades unisont samt fick förmodligen prestationsångest, för uppföljaren
dröjde. Ja faktum är att den fortfarande dröjer. När jag träffar Jakob kan jag förstås inte låta
bli att fråga honom om saken och han svarar: Jag vet inte själv varför. Men jag är ganska
långsam som person och har svårt att fullfölja saker.......


Mitt samtal med Jakob Hellman tar oväntade vändningar och plötsligt hamnar vi i
Mongoliet. Ja faktum är att succén med ”och stora havet” skulle föra honom ända till Ulan
Bator. I början av 90-talet blir en medlem i Svensk-Mongoliska-föreningen överväldigad av
Hellmans musik och bjuder in honom och bandet till Mongoliet. Jag tog det som en kul grej,
berättar Hellman för mig. Men väl på plats i Ulan Bator kommer chocken. I taxibilen ser han
plötsligt något som fyller honom med fasa. På en av huvudstadens största husfasader ser han
en gigantisk handmålad bild föreställande honom själv på debutalbumets ikoniska
skivomslag. Hellman berättar: Bilden var säkert sex till sju meter hög. Plötsligt kände jag
tyngden på mina axlar. Vad har jag egentligen gett mig in på??



Knappt några västerländska artister hade tidigare uppträtt i Mongoliet. Nu stod Jakob
Hellman och hans medmusiker på Musikakademins scen inför landets främsta potentater.
Enligt Hellman blev konserten ett fiasko. Vi var dåligt förberedda och gjorde tyvärr en dålig
spelning, konstaterar han. Men kvällen efter kommer revanschen. Då får de möjlighet att
spela på ett diskotek i Ulan Bators nöjeskvarter. Ingen kan svenska och förstår därmed inte ett
ord av vad Hellman sjunger, men musik är som bekant ett universellt språk. Publiken tog till
sig musiken och diggade med, minns Jakob och jag försöker se bilden framför mig, hur
Hellman sjunger ”Vara vänner” inför en hänförd mongolisk diskopublik. Tanken svindlar.

Nåväl, vad hände med den handmålade jätteaffischen på husfasaden? Jakob insåg att
mästerverket förmodligen skulle slängas så fort han lämnat landet. Mongoliet skulle knappast
ha någon framtida nytta av en jättemålning av Hellmans skivomslag. Han försöker därför
kontakta myndigheterna med en förfrågan om att få ta med sig den monumentala målningen
hem som en slags turistsouvenir. Men jag misslyckades, berättar Hellman. Målningen som
prydde Ulan Bators stora husfasad må ha kasserats, men legenden om Jakob Hellman ”och
stora havet” lever vidare och växer alltjämt. Men uppföljaren lär fortsätta dröja.

https://www.youtube.com/watch?v=9S5aVrJ7VkY

DAVID FÄRDIGH