Möte med Väckelsångssonen Johnny Karlsson

Upplevelserikt är Väckelsångssonen Johnnys livsfilosofi – ”Världen tar aldrig slut”

Jag har alltid strävat efter ett upplevelserikt liv. Det finns alltid nya saker att upptäcka.
Världen tar aldrig slut, säger 69-åriga Växjöbon Johnny Karlsson som bland annat åkt jorden runt både på handelsfartyg och med segelbåt.

Världen tar aldrig slut. Det konstaterar Johnny Karlsson som redan under uppväxten i Väckelsång tog sikte på ett upplevelserikt liv. Genom åren har han flugit, seglat och framför allt jobbat på handelsfartyg över hela jordklotet.
– Att som 18-åring komma med Amerikalinjen till New York och få se Frihetsgudinnan och uppleva Manhattan med kändistäta Jack Dempsey-baren var som en saga.

Foton, målningar, dekaler, resväskor, motorer och veteranbilar. Vi besöker Johnny Karlsson i bostaden i Öjaby, där föremålen som upptar huset och verkstaden vittnar om ett synnerligen aktivt liv. Härnäst väntar en tur till England.
– Jag ska följa med min kompis Roy Palm när han ska köpa reservdelar till sina veteranbilar. Men jag har köpförbud. Jag måste hitta alla saker här hemma innan jag köper på mig nya.

Tog flygcertifikat i Uråsa
Drömmen om att få uppleva världen och bege sig ut på äventyr väcktes tidigt hos Johnny i barndomshemmet i Lyckebo i Väckelsång.
– Min pappa berättade fantastiska historier om matroser som seglade över världen och om släktingar som gjort lyckan i Amerika. Jag lyssnade med stora öron och förstod att det fanns roligare platser på jordklotet än Väckelsång och mer lockande ställen än realskolan i Tingsryd.
Första äventyret blev att ta den trimmade moppen och åka ut till Uråsa flygfält för att ta certifikat för segelflyg, vilket bokstavligen talat visade sig bli en höjdare.

– En härlig upplevelse! Jag körde ensamflygning 1200-1300 meter upp i luften. På somrarna jobbade på torvmossen i Boaryd och flög upp alla pengar jag tjänade.

Mönstrade på Amerikalinjen
Nästa målsättning för den 18-årige Johnny var att tjäna ihop pengar till en Jaguar E-type och lösningen blev att mönstra på Amerikalinjen.
– Jag fick jobb som köksbiträde och sedan bar det väg över Atlanten och till New York.
Att som 18-åring få se Frihetsgudinnan och Manhattan avteckna sig framför ögonen var som en saga. Sedan var vi lediga och drog till den gamla boxningsvärldsmästaren Jack Dempseys bar, som då 1972 var det självklara stället för alla tuffa killar i New York.
Livet till sjöss var det som gällde för Johnny även när han gjorde värnplikten. Det blev marinbasen i Karlskrona och jagaren Gästrikland, ett kraftpaket på 46 000 hästkrafter.
– Vi dundrade på i full speta runt Östersjön och längs kobbar och skär i skärgårdarna.
För en båtälskare var det en dröm.

Roligt på kylbåtarna
Tillbaka i yrkeslivet så fortsatte sjöfartslivet att locka. Under 37 år skulle Johnny ha havet som arbetsplats. Bland annat som mekaniker, maskinansvarig och teknisk chef på handelsfartyg jobbade han åt diverse rederier och på rutter som sträckte sig över hela jordklotet.
– Kylbåtarna var roligast. Vi fraktade allt från potatis och ris till bananer och apelsinjuice. Rutterna omfattade stopp såväl i Melbourne som Yokohama. Eller hamnstäder som Guayaquil i Ecuador, som i en sjöfartsbroschyr beskrevs som ”en ful stad byggd på ett träsk”.

Oväder på Indiska Oceanen
Kap Horn beskrivs ibland som sjöfararnas stora skräck men därifrån har Johnny bara ljusa minnen.
– Det var strålande solsken och bleke ända till Falklandsöarna. Men däremot på Indiska Oceanen kunde vi ibland råka ut för svåra oväder. Vid ett tillfälle gav surrningen i ett lastrum vika, så apelsinjuice-koncentrat läckte ut. Det tog en vecka att rengöra när vi anlände till Melbourne.
Hur var sammansättningen av personal på fartygen?
– Oftast var det svenska befäl och filippinska sjömän. De är de bästa människor man kan tänka sig. Arbetsamma, trevliga och kristet troende. Vi hade jäkligt kul tillsammans.

Byggde segelbåt med pappa
Parallellt med yrkesrollen på handelsfartygen så gjorde Johnny en Atlantsegling. Tillsammans med sin pappa byggde han en segelbåt och bestämde sig för att segla från Karlshamn till Seattle på den amerikanska nordvästkusten. Bland annat passerade de igenom Panamakanalen.
– Vi alternerade besättningen så jag var inte med hela tiden, men jag glömmer aldrig när vi seglade intill valarna på den amerikanska västkusten. Det var som en saga. Vackert, men farligt! Valarna var minst fyra meter längre än vår 16 meter långa segelbåt, så vi kände oss ganska små i det sällskapet.
Vilka är de vackra platserna du varit på?
– Den norska skärgården liksom fjordarna på Sydön i Nya Zeeland är otroligt vackra.
Men min favoritplats i världen är Kalifornien i USA. Härligt klimat och trevliga människor.
Förutom båtar så har Johnny flugit åtskilligt i sitt liv, bland annat med ett Cessna-flygplan i vulkankratern på Mount Saint Helena i USA.
– Det var egentligen förbjudet men det struntade vi i.

Pysslar med veteranbilar
Numera är det främst veteranbilar som gäller för Johnny, som tillbringar mycket tid i verkstaden. Men det är ett ämne som är värt en egen artikel. Någon pensionärstillvaro i soffan eller hängmattan är med andra ord inte aktuell för Johnny, som fortfarande strävar efter upplevelser i livet.
– Man blir aldrig färdig. Det finns alltid nya saker att upptäcka. Världen tar aldrig slut!

Numera har Johnny Karlsson lämnat livet till sjöss och ägnar sig främst åt sin stora hobby – veteranbilar.

Reportaget publiceras i Växjöbladet/Kronobergaren fredag 5 maj.

DAVID FÄRDIGH