Skip to Content

Till minne av Kjell Ivan Hultqvist

En Väckelsångslegend har gått ur tiden

Kjell Ivan Hultqvist, krögaren som gjorde Rasta i Väckelsång till ett välkänt begrepp, har gått ur tiden, 79 år gammal. Vi minns en fantastisk serviceinriktad och mycket omtyckt kiosk- och restaurangföretagare som satte sin prägel på hela Väckelsång under 1980- och 1990-talen.

Rasta på Rasta i Väckelsång! I många år var kiosken och värdshuset Rasta ett givet stopp och en självklar mötesplats vid riksväg 30 (numera riksväg 27). Rörelsen drevs av Kjell Ivan Hultqvist, som med sina generösa öppettider från tidig morgon till sen kväll, kom att personifiera serviceandan.

I min ungdom i slutet på 80-talet och i början av 90-talet så var Rasta själva epicentret för folk- och nöjeslivet i bygden. En träffpunkt som myllrade av spännande människor. Här stannade svenska och utländska lastbilschaufförer för att inta rejäla måltider och dela med sig av nyheter från när och fjärran. Här samlades Väckelsångsborna för att äta lunch, ta en glass eller kanske lösa världsproblemen medan man drack en och annan öl. På lördagarna var Rasta platsen där nöjeslystna ungdomar samlades tidigt på kvällen innan det bar av ut på äventyr och vid hemkomsten från Oléo eller Silverdalen framåt klockan två eller tre på natten avrundade man festligheterna med en korv eller hamburgare på Rasta. Kjell Ivan var pålitligt och orubbligt på plats för att serva sina kunder i vått och torrt. En sådan levande dygnet runt- restaurang framstår idag som en utopi, något liknande finns inte ens längre i storstäderna.

Kjell Ivan, med sitt strävsamma slit och sin exceptionella service, gjorde Rasta och Väckelsång vida känt. Till sin hjälp hade han hustrun Kristina och Väckelsångsprofilen tillika alltiallon Möllarn (som egentligen hette Yngve Johansson, men under det namnet är han ju helt okänd).

Åren som krögare och kioskägare krävde dock sin tribut. Kjell Ivan fick sviktande hälsa och drog sig tillbaka under senare halvan av 90-talet. Han flyttade från Väckelsång och bosatte sig i Båstad, som blev hans hemort under återstoden av livet. För några veckor sedan somnade Kjell Ivan in i en ålder av 79 år. Vi som kommer ihåg Rastas storhetstid minns en fantastisk krögare, företagare och medmänniska. Tack för allt Kjell Ivan!

DAVID FÄRDIGH

Rörelseglädje, värdegrund och barnpsykologi

15-16 juni var det intensiv aktivitet i Väckelsångs idrottshall när Gymnastikförbundet sydost och Väckelsångs IK motion arrangerade basutbildning barngymnastik, under ledning av rutinerade gymnasten, ledaren och pedagogen Johansson Mimmi Alburg. Två heldagars kurs innehöll både teori och praktik.

”Jag vill bidra till att VIK’s ledarstab har en bred kompetens och samtidigt se till att jag skaffar mig mer kött på benen och formella praktiska kunskaper att använda mig av när jag lägger upp barngympapassen”, säger Maria Nilsson. Maria är en av de sex ledare som kommer att basa över barngympan i höst.

Rebecca och Elin, som representerade Dackegymnasterna och auskulterade för att själva bli utbildare berättade att de gympat från att de var små och att de nu glada tackat ja när Gymnastikförbundet sydost frågat dem om de ville ta steget och bli utbildare.

Deltagarna med hemklubb Tingsrydsgymnasterna var också, sin ringa ålder till trots, vana barngympaledare och hade trots att det fortfarande är tonåringar flera års erfarenhet av att arbeta ideellt med barngymnastik.

Från Väckelsångs IKs sida är vi glada att vi till hösten kommer att kunna erbjuda barnen både engagerade OCH utbildade ledare som sprider rörelseglädje och gemenskap bland de allra yngsta.

Glad midsommar

Om du har Facebook, så kan du se lite dans i Hembygdsgården här:
https://www.facebook.com/mats.hammarstrom.12/videos/10213521124055402/

Sommar på torpet

Semestertider hägrar och därmed diverse resplaner. För egen del tänker jag mig i sommar
utflykter till bland annat Borgholm, Åstol och Båstad. Men självklart också lugna stunder på
torpet vid sjön Åsnen. Fast lugna är kanske fel ord. Märkliga saker inträffar ju även i den
småländska idyllen.



Ända sedan begynnelsen, det vill säga min egen begynnelse, har jag spenderat stora delar av
sommaren på Ursatorpet vid sjön Åsnens östra strand. Här har det genom åren bjudits på
solsken, regnrusk och åskoväder samt såväl infernalisk myggplåga som himmelska
grillkvällar. Många människor och händelser har passerat revy. Kompisen Nykan blev till
exempel mer än lovligt snurrig en stekhet julidag 2001 och trillade hejdlöst ner i plurret. Det
är hans enda bad på 32 år! En historisk händelse således. Här vid Ursatorpet fick jag också
lära mig läxan att livet inte alltid är rättvist. Efter att jag och kompisarna förgäves försökt få
upp en stor fisk under hela juli månad 1991 så kom gatugrannen från Väckelsångs på tillfälligt
besök och råkade få en gammelgädda på 17 kilo på kroken på, dessutom så gott som på första
kastet. Han hade inte ens håv med sig. Mitt intresse för fiske har egentligen aldrig återhämtat
sig efter det.

Det bästa med sommarlivet på torpet är de härliga stunderna på stenhällen vid sjökanten och
de långa simturerna runt öarna. Oftast råder ett befriande lugn. Men det sker undantag. En
gång ute på vattnet kom en pojke åkande förbi, förtvivlat fastklamrad på en uppblåsbar
söderhavsö. Han hade tagit sig ut från badstranden en kilometer längre bort och sett fram mot
en livsnjutande stund på sin uppblåsta gummiö, men överraskats av kraftiga sydvindar som
ohjälpligt fört honom ut i riktning mot Jätfjorden. Pojken räddades. Fast paradisön försvann
för evigt.



Turister från kontinenten älskar Åsnen och dess natur. Ofta har de slagit läger på vår
gräsmatta intill sjön. Helt okej om de frågar först och inte är alltför högljudda. Men härom
sommaren när flödet av ovälkomna turister blev alltför intensivt uppmanade jag min
fantastiska syssling att komma på campingbesök. Han är nämligen en lång och reslig man
som åtminstone vid den här tidpunkten hade en stor rödhårig kalufs och ett mycket yvigt
skägg. Dessutom tog han sig gärna några rejäla groggar och bolmade frenetiskt på cigaretter.
En kväll när en holländsk barnfamilj på sju personer kom cyklande och förtjusta hade valt ut
vår gräsmatta som sin campingplats klev min syssling ut ur sitt tält rejält i gasen samt med en
rykande cigarettfimp i käften, snor i skägget och en halvgalen blick. Holländarna vände om
och flydde för livet. Jag har inte sett dem sedan dess.

Många gånger välkomnar jag dock besök utifrån. När två försynta tyska scouter, en pojke
och flicka i tioårsåldern, dök upp och frågade om de fick slå upp sitt tält svarade jag ja. På
kvällen när jag kom tillbaka efter en cykeltur fick jag en smärre chock. Hela gräsmattan hade
förvandlats till ett gigantiskt scoutläger. Mellan 70 och 80 ungdomar grillade, badade, sjöng
och levde livet. Där lärde jag mig en nyttig läxa. En scout kommer aldrig ensam. Inte ens två
stycken.



DAVID FÄRDIGH

Lycka till ärade EU-parlamentariker

Så där ja, nu var EU-valet avklarat. Vi önskar våra 20 nyvalda EU-parlamentariker lycka till nere i Bryssel. Dessutom får de Strasbourg på köpet. Fyra sessionsdagar per månad ska nämligen enligt EU-fördraget äga rum i den franska staden. Flyttkarusellen uppskattas årligen kosta 1,2 miljarder kronor.

Är det val nu igen?, suckade en äldre man på Storgatan i Växjö när valstugorna dök upp igen. Efter att ha avklarat riksdagsvalet, regionvalet och kommunvalet i höstas så var det nu dags att utse EU-parlamentariker. Tar det aldrig slut, fortsatte mannen att sucka. Det är viktigt att vi skickar bra folk till Bryssel, sa en kvinna uppmanande till mannen. Hur fan ska det gå till?, svarade mannen bistert och lät åhörarna sväva i ovisshet om svårigheten låg i att hitta bra folk eller i att kunna skicka dem till Bryssel.

Många äro kallade, få äro utvalda. Det är många som vill till Bryssel och göra sin röst hörd. Bra betalt är det också. En svensk EU-parlamentariker kan få ut 106 000 kronor netto inklusive traktamenten. Så med den ersättningen kan man kanske stå ut med att Bryssel är en tämligen tråkig stad, Manneken Pis till trots. Om jag fick önska skulle vi placerat EU- parlamentet i vackra Wien, sa KD:s toppkandidat Sara Skyttedal när jag träffade henne under valkampanjen. Nåväl, Bryssel får duga. Dessutom får hon vackra Strasbourg på köpet. Fyra dagar i månaden flyttar nämligen hela EU-parlamentet från Bryssel till Strasbourg, en sträcka på drygt 44 mil. Faktum är att Strasbourg är EU-parlamentets huvudsäte. Det hela anses vara av stor symbolisk betydelse. Strasbourg ligger precis vid den fransk-tyska gränsen, en placering som symboliserar den fransk-tyska försoningen efter andra världskriget. En vacker tanke som dock innebär en jobb- och kostnadskrävande flyttcirkus. Att transportera 751 ledamöter och cirka 4000 tjänstemän samt ett stort antal lobbyister och journalister fram och tillbaka mellan Bryssel och Strasbourg är ett gigantiskt logistikprojekt, som dessutom återkommer månad efter månad likt en upprepande förbannelse. Flyttkarusellen beräknas kosta runt 1,2 miljarder svenska kronor och innebära utsläpp av 19 000 ton koldioxid varje år. Konsekvenserna är dessutom ganska bisarra. EU-ledamöterna har stående hotellrum i Strasbourg fyra dagar i månaden. Deras kontor i parlamentet är däremot kala och ekar tomma som i en fängelsecell, för vem vill inreda ett rum där man nästan aldrig befinner sig? Flera parlamentariker har föreslagit att de regelbundna flyttarna ska upphöra. Resultatet? Frankrike har lagt in sitt veto varje gång.

Nu blev det mycket raljerande om dyrbar byråkrati, men jag vill också framhålla att det görs mycket gott arbete i EU-parlamentet. De 751 ledamöterna kämpar frenetiskt för att förbättra vårt dagliga liv på vår europeiska kontinent. Hängivet engagemang för att bekämpa brottslighet, rädda klimatet och stärka freden. Sen finns det ledamöter med en helt annan agenda. Några vill bygga Europas Förenta Stater. Andra vill tvärtom minska EU:s inflytande. Somliga parlamentariker har rent av låtit sig väljas in i EU-parlamentet för att avskaffa EU. Tala om raffinerad infiltration!

Vi önskar nu våra ärade svenska EU-parlamentariker lycka till och hoppas på givande år. Och snart syns vi kanske bland valstugorna på Storgatan igen!

DAVID FÄRDIGH

Målningsarbetet på Björkeborg fortsätter.

Målningsarbetet på Björkeborg fortsätter.
Lördagarna 1/6, 8/6 och 15/6 är inbokade för målning.

Arbetena pågår mellan 10.00 och 14.00.
Det finns arbete även för dem som inte vill jobba på ställning.
Föreningen bjuder på kaffe och grillad korv.
Varmt välkomna

Johan och Mia har satt Kåranäs på kartan

I samband med en semester på Kanarieöarna fick Johan Persson och Mia Närling inspirationen till att skapa en bungalow-liknande stugby i småländsk naturskön miljö. Idag är Semesterbyn i Kåranäs strax söder om Väckelsång en anläggning som lockar besökare från hela Europa, och mer än så.

  • Vi har haft gäster ända från Nepal!

 


De skapade en bungalow-anläggning mitt i Småland! Mia Närling och Johan Persson är paret bakom Semesterbyn i Kåranäs som lockar gäster från hela Europa.

 

Både Johan och Mia är uppväxta i landsbygdsmiljö. Johan på en gård i Vederslöv och Mia i Stockholms skärgård. I början av 00-talet började paret söka efter sitt eget gemensamma drömställe och slumpen förde dem till Kåranäs, en liten idyllisk by som ligger belägen vid Fiskestadssjöns västra strand i den norra delen av Tingsryd kommun.

  • Eftersom jag hade hästar så ville vi ha en gård med gott om betesmarker och det som vi fastnade för här var dessutom det vackra läget vid sjön, berättar Mia.



Ganska snart insåg Johan och Mia att Kåranäs inte bara var ett paradis för dem själva utan också hade potential att locka besökare utifrån. Idén att bygga en semesterby föddes i samband med en semesterresa till Kanarieöarna.

  • Vi var och tittade på några anläggningar med bungalows med pooler. När vi kom hem till Kåranäs slog oss plötsligt tanken, tänk om vi kunde ta bungalows-konceptet och placera det här i den småländska naturen!

Sagt och gjort. 2004 byggdes de första fem stugorna.

  • Vi ritade stugorna själva utifrån hur vi själva ville ha det som stuggäster. Exempelvis en öppen planlösning med möjlighet att duka för långbord och med poolen strax utanför dörren.

Målgruppen var barnfamiljer som var på jakt efter en skön semester på landet.

  • Det blev en omedelbar succé. Vi hade det mesta uthyrt från dag ett.

Idag består Semesterbyn av totalt tolv stugor med sammanlagt 112 bäddar. Under sommarsäsongen är ungefär hälften av gästerna svenskar, resten kommer från övriga Europa.

  • Framför allt har vi fått allt fler gäster från Schweiz och Österrike. I de länderna har ”Going North” blivit en trend. Många har besökt de vanliga turistorterna i Medelhavet och riktar nu blickarna mot Skandinavien för att få vara med om naturupplevelser.

Vilka är de mest långväga gästerna som ni haft?

  • Vi hade en grupp från Nepal härom året.

En viktig förklaring till framgången är utbudet av familjevänliga aktiviteter på området.

  • Till varje stuga finns en båt i sjön så att gästerna kan åka ut och fiska. Det finns även en badplats, fotbollsplan och möjligheter till skogspromenader.

Den lilla miniatyr-djurparken är dessutom en säker besöksmagnet, särskilt bland barnen.

  • Där har vi bland annat dvärggetter, kaniner och Highland Cattle. Att klappa kaninungar eller mata getterna går alltid hem!

Förutom turister så hyr Johan och Mia även ut till företagsevent, föreningar och olika sällskap.

  • Vi har till exempel hyrt ut till många släktträffar genom åren, och även möhippor och svensexor är vanliga återkommande bokningar!

Hinner ni njuta något själva av den vackra miljön eller försvinner den känslan i det vardagliga arbetet?

  • Att driva en sådan här anläggning är mer än ett jobb, det är en hel livsstil. Gränsen mellan arbete och fritid suddas ut. Även om vi har flera anställda så har vi ständig jour, oväntade saker kan ju hända och maskiner går sönder. Men visst hinner vi njuta, särskilt när vi befinner oss i själva Semesterbyn. Då infinner sig ett skönt lugn även hos oss.

Under 2016 och 2017 hade Johan och Mia Semesterbyn uthyrd till Ljungby kommun som flyktingboende. Turistsatsningen fick göra en paus, men nu är det nystart som gäller. Och besökarna är på hugget.

  • Större delen av sommaren är redan fulltecknad.

Kåranäs inväntar turistinvasionen, fast Johan och Mia menar att sommaren trots högsäsong paradoxalt nog är den lugnaste perioden på året.

  • Allt är förberett i förväg och dessutom är bokningarna veckovis under sommaren, så det blir inte lika många in- och utcheckningar.

Vad är den största tjusningen med att driva en sådan här anläggning? När är det som roligast?

  • Under högsäsongen med alla möten. Man träffar så många härliga människor. Många gäster återkommer och känns nästan som gamla vänner!



DAVID FÄRDIGH

Prenumerera på innehåll