Hur kommer det sig att Väckelsångs gamla kyrka uppfördes, och begravningsplats anlades, i ett område som ligger så lågt i förhållande till omgivande terräng att nygrävda gravar fylldes med vatten? Varför inte på byns högsta punkt och/eller i byns mitt, som brukligt var i andra socknar?

Under en vecka i augusti 1976 genomförde Anita Liepe och Karl Johan Krantz från Smålands museum en mindre undersökning av lämningarna efter Väckelsångs gamla kyrka, som revs 1828. Anledningen var att församlingen ville veta hur den gamla kyrkans planform hade sett ut. Ett tunt lager grästorv avlägsnades så att grundmurarna blev synliga. I rapporten sägs det att kyrkans form i det närmaste överensstämde ”med en bevarad äldre planritning från 1700-talet, bortsett från den kvadratiska tillbyggnaden i väster, som tidigare varit helt okänd”. Väggarna hade varit uppförda i skalmursteknik av tuktade markstenar med ett inre av mindre stenar sammanhållna med kalkbruk.

Fig 1. Teckning av Väckelsångs gamla kyrka av Erik Bojs, 1932. Teckningen som finns i hembygdsgården ger följande upplysning i påskrift: ”Väckelsångs gamla kyrka julen 1794”.

I samband med undersökningen påträffades resterna efter ett trägolv nära den sydvästra ingången, ett mynt från 1636, stycken av målad kalkputs samt ”stora mängder ben vilkas placering torde vara sekundär”. Den västra utbyggnaden var starkt raserad och den konstaterades inte ligga i förband med långhuset. Enligt traditionen ska kyrkan ha grundlagts 1640. Den tresidiga koravslutningen fanns också hos andra 1600-talskyrkor (Berthelsson 1950). Samma grundplan fanns också hos tiggarmunkordnarnas kyrkor. De senare började etablera sig på 1200-talet i Sverige. Inget daterbart fynd eller material framkom varför en noggrannare datering av kyrkans äldsta fas anstår till framtiden (Liepe 1977).

Den av Bojs tecknade kyrkan synes vara tämligen samstämmig med grundplanen från 1976. De två ingångarna har samma läge, det trekantiga koret och utbyggnaden mot norr, sakristian, förefaller ha samma läge, form och proportioner i de båda bilderna. Det underlag som låg till grund för Bojs teckning omtalas möjligen av Abraham Leijonhufvud i en skrivelse 1970, som idag finns i Antikvarisk-topografiska arkivet. Han önskar upplysningar om en ”facad och grundritning å Wäckelsångs kyrka, tecknad sådan den år 1794 befanns” (dnr 4307/1970). Även dessa avbildningar är inte i original, utan kopior sannolikt utförda under senare delen av 1800-talet, enligt Leijonhufvud.

Fig 2. Kyrkans grundplan enligt undersökningen 1976 (Liepe 1977). Förlagan i Antikvarisk-topografiska arkivet (dnr 6087/77), här kopierad ur Liepe 1978.

Liepe nämner inte i sin rapport den grundplan och förslag till rekonstruktion av kyrkan som P. G. Vejde gjorde 1911. Jag har inte hittat några ytterligare kommentarer utöver de anteckningar som Veide gjorde direkt på ritningen men konstaterar att den avviker på några punkter både från teckningen daterad 1794 och från 1976 års grundplan. Koret har inte den trekantiga formen och minst en av de två dörröppningarna saknas. Utbyggnaden i väster (torn eller klockstapel enligt Veide) saknas i teckningen från 1794.

Fig 3. Från undersökningen 1976. Långhuset mot sydväst. Foto i Antikvarisk-topografiska arkivet, Acc nr 79-68-1-2, dnr 6087/77.

Fig 4. Grundplan och rekonstruktion av kyrkan enligt P.G. Vejde 1911. Ritning i Antikvarisk-topografiska arkivet, A 720:239, Acc. nr. 81-2-199.

Det framgår inte om Veide gjorde egna arkeologiska undersökningar 1911, men teckningens detaljrikedom, särskilt i murpartierna, kan tyda på det.

På Hans Persson Ruuths karta från 1663 har kyrkan torn, eller om man uttrycker sig försiktigare, så har kyrksymbolen på kartan torn, vilket till exempel kyrkorna i Uråsa, Tingsås, Nöbbele och Linneryd inte har. Den nya tillgänglighetsvänliga skylt som sattes upp vid gamla kyrkogården för några år sedan ger upplysningarna: ”År 1692 omtalas att kyrkans torn är förfallet…”, samt ”Vid den följande ombyggnaden revs tornet, långhuset vidgades mot söder och det medeltida koret ersattes av ett större. Den medeltida kyrkan var troligen uppförd under äldre medeltid, medan tornet sannolikt tillkommit senare”. Det är i skrivande stund oklart var dessa uppgifter ursprungligen kommer ifrån. Det är märkligt att en så omfattande ombyggnad, som omtalas ovan, inte kunde påvisas i den arkeologiska undersökningen. Det framgår tyvärr inte när ombyggnaden gjordes men det kan antas ha varit i slutet av 1600-talet, efter 1692, eller i början av 1700-talet.

Assar Rohmans karta från 1696 har också en detaljrik symbol för kyrkan, som eventuellt speglar den verkliga situationen. Symbolen har ett lågt torn med platt tak i väster, bara något högre än långhusets tak. Taket sträcker sig något utanför murverket. Frånvaron av spetsig överbyggnad på tornet kan också tolkas så att tornet inte var ett klocktorn utan ett försvarstorn, något som inte var helt ovanligt i tidigmedeltida kyrkor. Den enda synliga ingången till kyrkan är i tornet, från söder. Ovanför tornets dörr är fönster i två våningar, det nedre fönstret har unik symbol (fyrkant) för teckningen ifråga, det övre har höga men smala parfönster, av samma utseende som fönstren i långhuset, koret och sakristian. Enligt syneprotokollet var kyrkan invändigt mörk och hade små fönster på södra sidan, och endast där, som enligt kyrkoräkenskaperna möjligen upptogs först på 1700-talet. Fönster saknades på norra långväggen, vilket blir förståeligt om man betänker att den ena av kyrkans två läktare fanns här. Den andra fanns på kortsidan i väster.

Perspektivet i den tecknade kyrksymbolen i Rohmans karta är omöjligt så till vida att sakristian borde ha varit helt dold. Sakristians tak är lägre än korets tak som är lägre än långhusets tak och samtliga tak är försedda med symbolkors på takåsarna i öster. Kyrkans väggar är vita, dörr och tak röda. Kyrkogårdsmuren har ingångar i norr och söder. Erik Björklund tolkar kartan så att kyrkan inte hade något torn. Klockan ska ha hängt i en fristående stapel. Enligt uppgift i kyrkans äldsta bevarade räkenskapsbok, från 1696, uppfördes det året en ny stapel för två klockor (1991:8). Syneprotokollet från 1796 berättar att den västra gaveln lutade en halv aln utåt och var ”illa bräckt” av ett åsknedslag som sägs drabbat kyrkan 40 år tidigare, det vill säga 1756 (Rumar 1978:10). Det sägs inte uttryckligen vad som avses med ”västra gaveln”, tornets eller långhusets västra gavel, men man får anta att det är det nya tornets gavel som avses, med tanke på de uppgifter om kyrkan vi har tillgång till, inte minst Samuel Rogbergs uppgift från 1770, som säger att i tornet ”äro 2:ne wälljudande Klockor” (1770:200).

Slutsatsen blir, med hänsyn till den kunskap vi har och de tolkningar vi gör, att den kyrka som eventuellt byggdes 1640 och revs 1828 förändrades kraftigt under perioden, alternativt att delar av dokumentationen som vi har tillgång till är felaktig eller feltolkad. Björklund antar att det var kyrkan som revs 1828 som Nils Dacke och hans folk omringade den 4 juli 1542 (1991:8). Om traditionen om en nyanlagd kyrka 1640 stämmer så bör det snarare ha varit en ännu äldre kyrka, men möjligen på samma plats, som omringades av Dacke. Tornet enligt 1663 och 1696 års kartor fanns inte 1794. De två ingångarna i långhusets väg, i Bojs teckning, som speglar situationen 1794, återges inte i de äldre kartorna. Storskifteskartan från 1771 har en mer schablonmässig symbol för kyrkan än de äldre kartorna och här saknar kyrkan torn, enligt symbolen. I syneprotokollet från 1796 anges att kyrkan då maximalt kunde ta emot 500 besökare. Av socknens då 1418 invånare var 930 i åldern att de enligt tidens krav och sed borde gå i kyrkan. Kyrkans litenhet i kombination med des dåliga skick var anledningar till att en ny kyrka började byggas 1826.

För en nutida betraktare kan gamla kyrkans placering tyckas något oväntad, för att inte säga obegriplig. Kyrkors placering brukar vara ”mitt i byn” och gärna belägna i högt läge, vilket inte verkar vara fallet vid en hastig titt på den gamla kyrkplatsen. Storskifteskartan över Väckelsångs by från 1771 ger dock besked att gamla kyrkan då låg mera mitt i byn då än vad den gör idag. Däremot är det lågt liggande läget fortfarande förbryllande, alldeles intill en utdikad sänka. I syneprotokollet konstateras också att kyrkan hade byggts på låg ”och nog sumpig” mark (Rumar 1978:10). Det finns idag flera högre belägna och rimligen bättre lägen på i närområdet bebyggda och obebyggda ytor. Som jämförelse kan nämnas att nya kyrkan ligger på en höjd (den högsta i kyrkbyn Väckelsång) ca 20 meter högre än gamla kyrkplatsen. Gamla kyrkogården ligger på 145-meterskurvan enligt moderna kartor med ekvidistanslinjer, vilket motsvarar den nivå varunder få hus har byggts och ytterst lite odling bedrivits, historiskt sett, i den här delen av socknen.

Fig 5. Gamla kyrkplatsen i april 2011. Foto: Lars-Erik Englund.

Hur såg närområdet ut omkring 1540, eller 1660 då den äldsta kända kyrkan på denna plats antas ha anlagts? Kan allmogebebyggelsen ha varit tätare då och kyrkan av den anledningen placerats på en plats som blivit över. Eller finns det andra förklaringar? Kan det ha med den samtida markägarstrukturen att göra? Nya kyrkan anlades på mark som ägdes av landshövdingen i Karlskrona, friherre Salomon Christoffer von Köhler. Han var en stor jordägare i Väckelsång (Rumar 1978:8). Han var också ägare till Lidhems säteri och uppförde den nuvarande huvudbyggnaden 1798. Köhler var en av tillskyndarna till byggandet av en ny kyrka och det blir därmed begripligt varför han skänkte marken till nya kyrkogården (jfr Rosengren 1914:108). Val av plats och anläggandet av den äldre kyrkogården kan knappast ha följt ett liknande mönster och det framstår idag som en gåta varför just denna lågt liggande plats valdes. Fabian Karlsson återberättar vad de gamle sagt om den sanka marken på kyrkogården: ”Graven stod full av vatten, när man skulle begrava ett av de sista liken, och det gick inte heller att tömma. Man fick då hämta stänger och skjuta på kistan så att den sjönk i vattnet” (Karlsson 1978: 77).

Den nuvarande kyrkan uppfördes 1826-1828 på byns högsta punkt, där också byns största förkristna gravfält ligger. Det är väl känt, åtminstone bland arkeologer, att nya religioner anlade sina helgedomar på den gamla trons helgedomar, för att därigenom tydligt markera att ett religionsskifte ägt rum (jfr t ex Gamla Uppsala). Det förefaller inte orimligt anta att vikingatidens asatro i Väckelsång utövades i en helgedom intill gravfältet. För att fullfölja tankegången kan man således också anta att traktens första kristna kyrka restes på den gamla helgedomen. Som en konsekvens av resonemanget följer att Väckelsångs första kyrka uppfördes nära den plats där den nuvarande kyrkan står. Den kyrkan bör ha varit en träkyrka i likhet med vad som var fallet på många andra, bättre dokumenterade platser.

I Series Pastorum anges 1427 en Folke, kanik i Växjö, som den förste i raden av förkunnare i Väckelsång (Väckelsång – kyrkan och bygden 1978:101). Var eller i vad han predikade framgår inte men ett antagande är att han hade tillgång till en kyrkobyggnad. Här är jag inne på rena spekulationer eftersom skrivna källor saknas. I syneprotokollet från 1796 sägs det att kyrkan byggdes ”för så långliga tider tillbaka att ingen upplysning finnes när detta skett”. Enligt förfäders berättelser ”har den emellertid nedbränts av danskarna på 1500-talet” och sannolikt återuppbyggts igen kring den gamla stommen. I syneprotokollet anges att nedbränningen ”kan vara orsak till de många sprickorna i murarna och andra felaktigheter i kyrkan” (Rumar 1978:9f).

Det vi brukar kalla medeltid, det vill säga från kristendomens införande omkring år 1100 till Gustaf Wasa är tämligen outforskad, bland annat beroende på att källorna sviktar, både med avseende på skriftliga dokument och på fysiska spår i markerna. Frågor som dock hamnar i öppen dager är till exempel när kyrkan, om antagandet ovan är riktigt, flyttades till nuvarande ödekyrkogården och om detta skedde på grund av att byns centrum sakta försköts mot norr under medeltiden, kanske för att det fanns mer oanvänd odlingsbar mark åt det hållet – och kyrkan flyttades efter? På dessa frågor har jag inga svar för närvarande men jag hoppas kunna återkomma efter att bättre ha satt mig in i bygdens fornlämningsbild och historia.

Lars-Erik Englund

Referenser

Arkivalier i Antikvarisk-topografiska arkivet . Riksantikvarieämbetet, Stockholm.

Berthelsson, B. 1950. Kyrkobyggen i Växjö stift. Växjö stift i ord och bild. Stockholm.

Björklund, E. 1991. Väckelsångs kyrkor. Väckelsångsboken 1991.

Biörkman, L. 1771. Väckelsångs Byens Åker- och Ängagiärde. Storskifteskarta i Lantmäteriets arkiv.

Persson Ruuth, H. 1663. Geographisk Delineation Öffwer Kunga Heradt i Småland… Karta i Lantmäteriets arkiv.

Liepe, A. 1977. Rapport över arkeologisk undersökning av Väckelsångs gamla kyrka, G-län, Småland. Riksantikvarieämbetet, Antikvarisk-topografiska arkivet, Stockholm. Diarienummer 6087/77.

Liepe, A. 1978. Rapport över arkeologisk undersökning av Väckelsångs gamla kyrka. Väckelsång – kyrkan och bygden. Växjö.

Rogberg, S. 1770. Historisk Beskrifning om Småland. Stockholm.

Rohman, A. 1696. Geometrisk Deliniation och Afrÿtningh Öfwer Weckelsångh Prästegård Kronehemman Uthi Kronebergs Län Konga Häradh. Karta i Lantmäteriets arkiv.

Rosengren, J. 1914. Ny Smålands Beskrifning. Konga härad. Växjö.

Rumar, L. 1978. Väckelsångs gamla kyrka. Väckelsång – kyrkan och bygden. Växjö.

Series Pastorum. Väckelsång – kyrkan och bygden. Växjö 1978.