Väckelsång i mitt hjärta

Av: Zandra Axelsson

Väckelsång i mitt hjärta, Väckelsång i våra hjärtan.

Alla som har någon anknytning till ”byn på språng” vet att detta är en håla lik många andra hålor. Men Väckelsång, orten med det näst finaste namnet i Sverige har något som inte många andra har, sammanhållning. Man kan gå ut på byn och möta människor med barnvagnar, människor med hundar, människor som bär på en kasse från ICA, människor som kommer från skolan... alla hälsar på varandra.

I alla fall dom jag möter.

Är det inte väldigt trevligt. Ett hej kostar ingenting, man blir bara glad och helt lycklig. Just nu känner jag mig gammal, men lite lillgammal har jag alltid varit, det kommer jag nog aldrig ifrån.

Jag bodde i Växjö City mellan januari och juli i år, stack jag ut huvudet genom fönstret i min lägenhet var man ute på Teatertorget. Dom har massa saker där inne i stan som vi inte har här, men dom saknar det viktigaste. Sammanhållningen, den underbara sammanhållningen.

Jag fick nog av stadslivet med shopping, stökiga grannar, avgaser och förlångt ”hemmifrån”. Tog mitt pick och pack och flyttade hit igen, det är ju här jag är född och uppvuxen, det är här jag känner sammhörighet, trygghet och lugn.

Bor en bit utanför självaste kärnan av byn, närmare bestämt 4 km. Där har jag och min katt vårat (...eller mamma och pappas) lilla torp, 500 m till närmsta granne, vildsvinsstaket och den mörka Smålandsskogen bakom husknuten.

Det är detta som gör livet värt att leva. Lugnet av naturen och närheten till sina rötter. Det kan inte finnas många människor som mår bra av att bo långt ifrån sin familj.

Den här sammanhållningen jag pratar om uppenbarar sig för oss lite då och då, bland annat vid Väckelsångsdagarna, den årliga pubaftonen. Då befolkningen i byn släpper chipsskålen och svidar om till party, lägger på lite extra make-up och använder lite extra spray i håret. Travar bort till Postmästar´n, tar ett järn och snackar med lite folk.

Är det inte underbart att se dessa människor beblandas, unga och gamla, urinvånare och nyinflyttade. Det kallas sammanhållning det mina vänner!

Tack för mig.

Gör ni det inte redan, börja med det... hälsa på dom ni möter, alla mår så mycket bättre då!

//Zandra Axelsson