Till alla oss barn som överlevde 30-, 40-, 50-, 60 och 70-talet

Några tankar hittade i en tidning från landstinget
Citerat av: Ulf Olofsson

• Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten. Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese-dressing samt tonfisk direkt ur burken, men blev aldrig testade för diabetes. Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.

• Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.

• Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.

• Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och ingen dog av detta.

• Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen. Inte blev vi överviktiga för det.

• Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända. Ingen kunde nå oss på hela dan och vi var okej!

• I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna. Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.

• Vi hade inga Playstation, Nintendos, X-box, ingen video eller dvd, inga 150 kanaler på teven inget surroundljud, cd-spelare inga mobiltelefoner, datorer, inget Internet eller MSN. Vi hade vänner och dom fann vi utomhus.

• Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder. Och inte blev någon stämd för det.

• Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord och inte fortsatte maskarna att leva i magen.

• Vi fick luftgevär vid tio års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp aven pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.

• Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.

• Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen.

Otroligt eller hur?

Allt var inte bättre förr, men är det bättre nu....?