Nu är det jul igen, nu är det jul igen…

Av: Emelie Lavesson

När de flesta tänker på julen tänker de på tomten och julklappar. När man har öppnat alla klapparna och endast två stycken körsbärslikörer ligger orörda i en tom tvåvånings Aladdinask kommer den stora mellandagsdepressionen smygande. Den innefattar rester av julmat, en barrande gran och garderober fulla av kartonger och presentpapper.

Men så har det inte alltid varit för min del, på Annandagens morgon var egentligen då det roliga började. Det var då årets upplaga av Tomtecupen startade!
Vi hade laddat i veckor, spelstrategin var helt klar och vi kunde knappt bärga oss tills det var vår tur.

När vi inte stod på planen satt vi i skift på läktaren och i kiosken, vi hade full koll på vartenda resultat visste innan sekretariatet vilka som var vidare. Vakant IF var en egen förening och de som av någon outgrundlig anledning råkat sätta sig på ”våra” platser var våra fiender.
Under de fem dagar som Tomtecupen pågick levde och andades vi fotboll, åt hamburgare, pulvermos och diverse snacks från kiosken.
Vår depression infann sig inte förrän medaljerna i P19- finalen var utdelade och sargerna monterades ner.

Dock har jag aldrig fått vara med om det finaste man kan få vara med om som Väckelsångsbo, nämligen att spela final och vinna Tomtecupen. Detta är något som fortfarande grämer mig, känslan av att få springa in i en mörklagd idrottshall till tonerna av Tomtemarschen hade varit helt underbart!

Sista året vårt flicklag fick vara med fick vi uppleva det som närmast kan liknas vid en vinst var när vi, helt uträknade inför sista gruppspelsmatchen lyckades ”göra köttfärs” av våra ärkefiender från Ingelstad. De var i princip redan klara för semifinal, de skulle bara ta tre enkla poäng av oss först, men icke. Skratta bäst som skratta sist.

Efter krångliga ekvationer i sekretariatet stod vi klara som semifinalister.
Det höll inte hela vägen, vi hade gjort av med alla våra krafter i matchen mot Ingelstad och det slutade med att vi förlorade med 0-1 genom ett sent mål. Av åtta spelare fick tre kramp, en spelade med körtelfeber och en med öroninflammation.

Numera när jag i mellandagarna sitter och dricker ur den sista glöggen och äter på det dammiga pepparkakshuset blandar jag smaken av detta med sötman från segern över våra antagonister. Vi vann ju trots allt matchen som kom att bli den sista flicklagen emellan!

God fortsättning!
Emelie Lavesson