Karaktärer och kantstötta existenser

Ibland är livet som i en Klas Östergren-roman. Man råkar hamna i oväntade sammanhang och sällskap med udda figurer som berättar osannolika historier och som visar sig ha oväntade kopplingar. De finns överallt. Karaktärer och kantstötta existenser.

På vandring i Växjö. På dimmiga gator, solbelysta torg och dunkla krogar. Kända och okända ansikten. Tar man en tillräckligt lång promenad så kommer man ofrånkomligen möta alla dessa kantstötta existenser eller låt oss säga profiler eller karaktärer, kärt barn har ju många namn.
Vid busshållplatserna passerar jag buss-mannen. Nu var det ett tag sedan jag pratade med honom. Förmodligen väntar han fortfarande på den stora, omvälvande händelsen.
Växjö bubblar av positiv energi och det är tydligen här som det ska ske. Exakt vad är oklart.
Men fram till dess tar han ett ytterligare ett par varv runt bussarna.

På Storgatan rullar Växjös ambulerande diskjockey förbi. Det gäller att njuta för snart är sommaren passé och då ser man honom inte längre. Somliga karaktärer är årstidsbundna.
Sedan möter jag förstås kulturrevolutionären, kvinnan som vill synas och göra en massa saker men som stundtals bara är för mycket. Hon säger att hon vill vara med i tidningen igen.
Växjö behöver återuppstå som musik- och kulturstad. Jag vet vad som bör göras, förklarar hon högljutt, självsäkert och engagerat innan hon därefter deprimerat avger den senaste rapporten om sitt trassliga liv. Jag kan tyvärr inte hjälpa henne och går in på en krog, där kvinnan gjort
sig omöjlig och numera är portad på livstid.

Inne i krogdunket hälsar jag på trollkarlen N, som har ett glas vin i handen men som gör ett försynt intryck ikväll. Annars hade jag frågat om det utlovade trolleritricket som ska sätta världen i brand.
Längre bort ser jag Växjös största och rödaste läppar, och jag blir nästan bländad. Fröken B tycks vara i sitt esse. Jag skyndar mig snabbt till baren och räddar mig med en GT.
Vid dansgolvet ser jag herr C som i vanlig ordning är övertänd av uppdämd frustration och nu buggar aggressivt framför scenkanten. Han dansar bra men är som sagt övertänd och därmed en fara för omgivningen.
Plötsligt väller det in en JÄTTE i lokalen. Det är den något luggslitna trubaduren som gör en helkväll och som inte kan motstå frestelserna. Han är törstig och ”all over the place”. Om inte scenen redan vore upptagen så hade han stormat upp på podiet, greppat mikrofonen och vält hela lokalen över ända.

Jag drar mig bort till en diskretare lokal. Men stillheten är bara en chimär.
Snart dundrar det in en samling ljusskygga figurer, bland annat Herr K som påstår ha gjort sig en förmögenhet på kryptovaluta men som också utmålats som en bedragare. Han håller i vanlig ett litet försvarstal men bjuder samtidigt ymnigt på såväl öl som drinkar. Jag sväljer och hör det senaste tipsen om storinvesteringar.
Därefter kommer en storvuxen bjässe från förr, en skugga från den inte alltid så genomskinliga fönsterbranschen och han festar loss precis som under glansdagarna. Fler drinkar och investeringstips följer.
I ett annat hörn avhandlas det senaste om glass-härvan i Växjö, men då har jag begett mig vidare ut i natten på jakt efter andra karaktärer.

DAVID FÄRDIGH