Burkplockare, pantbanker och Ferraris

Jag tyckte jag såg dig på Linnéuniversitetet häromdagen. Pluggar du? Mannen som ställer frågan till mig är en främling på bussen. Kanske en aning luggsliten men för övrigt till synes normal. Jag förklarar att jag gjorde ett reportage där och ställer vänligt motfrågan – jobbar du på universitetet? Nej, svarar mannen och tillägger – jag brukar plocka burkar där.

Förmögenhetsklyftorna i Sverige fortsätter att öka. De rikare blir rikare och de fattigare blir fattigare. När ekonomijournalisten Andreas Cervenka besökte Växjö i december berättade han att det schweiziska kreditinstitutet Credit Suisse numera rankar Sverige som det tolfte mest ojämlikaste landet i världen. Nåväl, vi kan trösta oss med att vi fortfarande är mer jämlika än exempelvis Brasilien, Brunei och Botswana.
Den pågående ekonomiska krisen har dock gjort klyftorna mer tydliga. Fler tvingas ta lån för att klara vardagen när både priserna och arbetslösheten stiger. Men det finns fortfarande jobb att få. En kollegas son fick nyligen
anställning på pantbanken. Där råder just nu glödhet högkonjunktur.

Jag tar tåget till Göteborg för att bland annat fira min kompis Ann-Charlottes födelsedag. När jag stannar till i en livsmedelsbutik i Frölunda för att inköpa en tårta så blir jag vittne till en tumultartad scen. Ett äldre par protesterar högljutt i en av kassorna. Ett av butikens kampanjerbjudanden har antingen misstolkats eller gått ut för paret förnekas sin utlovade rabatt, något som utlyser vilda protester. Ni kan inte göra så här, ropar de desperat.
Det verkar handla om småsummor men i dessa bistra tider så räknas varenda krona.
Butikschefen tillkallas och utbrister till sist förmanande – Jag kan inget göra, sånt är livet!

I Göteborg frodas trots allt galghumorn. När en man på Frölunda torg beklagar sig över elpriserna och samtidigt konstaterar att Vattenfalls vd Anna Borg har en årslön på drygt 21 miljoner föranleder det kommentarer som - Det går utför – Hon har tagit sig vatten över huvudet – Vissa sjunker, andra flyter!

På promenaden genom gallerian Nordstan ser jag Burger Kings reklamkampanj för Semmelburgaren. Jag är ledsen att göra er besvikna men det vattnas inte direkt i munnen, tvärtom fyller det mig med avsmak. Det är nästan lika motbjudande som upplevelsen strax innan – då fyra vakter ertappade en heroinist på en av toaletterna på trädgårdsföreningen i centrala Göteborg. En av vakterna påtalar pedagogiskt att britsen på väggen är avsedd för barnfamiljer som ska byta blöjor på sina barn – inte till att röka heroin. Narkomanen har svårt att ta till sig i budskapet och verkar befinna sig i en annan värld. Han nickar men är helt tom i ögonen och från munnen kommer bara obegripligt mummel. Men det finns fler faror i livet än droger. När jag lämnar stadsparken blir jag nästan överkörds av en blänkande Ferrari som far fram med total förakt och likgiltighet för människoliv.
Jag läste förresten att efterfrågan på Ferrari slår nya rekord. Försäljningen i fjol ökade med 6,5 procent. Ingen ekonomisk kris för de allra rikaste uppenbarligen. För vissa går livet i full fart medan andra samlar på burkar eller förtvinar i drogdimmorna i stadsparkernas toaletter.
Sånt är livet, som butikschefen i Frölunda på Lidl konstaterade.

DAVID FÄRDIGH